Sol i sinne

Vilken lycka det var att kliva upp och se solen stråla idag. Man är ju inte direkt bortskämd med det så när det väl händer blir man helt glad. Jag har ju bestämt mig för att försöka ta mig ut på en promenad varje dag innan Emil ska på jobbet, och när han börjar nio måste jag ju ställa klockan och kliva upp lite tidigare men idag var det kvällsjobb som väntade för honom, så ingen klocka ställdes och vi sov ut till halv tio (!) allihopa, lovely! Vi har sedan världens bästa morgonrutiner när Emil jobbar kväll (enligt mig iallafall, hehe) som innebär att Agnes och Emil kliver upp när Agnes vaknar, hon tittar lite på morgon-TV och Emil dukar fram frukost medan jag drar mig. Eller, vi har inte riktigt uttalat att detta är en "rutin" men det har oftast blivit så på sistone. Och idag fick vi det mer svart på vitt då Agnes direkt när hon vaknade sa: "Pappa, pappa! Kliv upp nu och sätt på TV:n till mig och gör frukost också kan mamma vila lite till". Hehe... :D Efter frukosten väntade sedan min promenad. Egentid med solen i ögonen, fredagspodden i lurarna och pigg i benen. Kan inte säga nog många gånger hur otroligt tacksam jag är över att må så pass bra i denna graviditet jämfört med den med Agnes, då jag ju knappt kunde röra mig! Tänk så olika det kan vara.. 

 

Hade bara med mig mobilen ut idag men vilken skillnad det är mot min förra, tycker de blir riktigt skarpa och fina bilder :)

Idag var det så härligt att man inte ville sluta vara ute så när jag kom hem kokade vi kaffe, gjorde saft och macka och packade ner i Agnes mini-kånken också gjorde vi en liten mini-utflykt hela familjen till en liten skogsdunge här bredvid. En liten tjej som knappt varit ute på flera dagar hade superhärligt där hon kanade på rumpan, samlade pinnar, fikade och rullade i backar. Men det där öron-ontet vill inte riktigt släppa. Och efter vår härliga utflykt var det återigen dags för penicillin....:( Det är så fruktansvärt. Låter ju lite överdrivet att säga och jag har aldrig fattat när folk sagt det tidigare, men det är verkligen hemskt! Det känns som att man begår någon form av övergrepp när man häller upp medicinen och vet att man kommer måsta tvinga i henne det, samtidigt som man hör henne helt ovetandes sjunga och leka inifrån sitt rum. Idag använde vi en spruta och sprutade in i munnen på henne under vilda protester, men jag måste säga att det nog är det som funkat bäst för oss. 6 gånger kvar.... *räknar ner och hoppas att vi inte ger henne några men för livet*.

Nej nu har Emil just åkt på jobbet så jag och Agnes ska vila lite framför en film. Perfekt för en gravid och en sjukling ;)