Vad är det för värld jag satt mina barn till?
Mina älskade oförstörda barn som tror att allt är snällt och tryggt...
Åh, man vill inte grotta ner sig i det negativa med tanke på hur mycket fint det också finns, men just nu känns det som att det inte finns något stopp på allt elände.
Alla dessa stackars människor som flyr för sina liv under fruktansvärda förhållanden och kommer till (så kallade) "trygga" Sverige och ändå tvingas vara rädda pga att sjuka människor bränner ner deras boenden?! Jag förstår inte hur man kan leva med sig själv när man gör något sådant.
Också gårdagens attentat mot skolan i Trollhätan. I vilken värld är det möjligt att man går in i en SKOLA och attackerar BARN och lärare?! Alltså jag kan knappt tänka mig in i hur det måste kännas för anhöriga, att stå utanför och inte veta om ens barn är okej, om det är rädd.... Att inte kunna finnas där för dem. Jag vill helst stänga in oss hemma och aldrig mer släppa iväg mina barn. Vill skydda dem mot alla dessa hemskheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar