12 år!

Ett skepp kommer lastat med ett GLASSHJÄRTA! <3

Det tyckte jag var passande idag, denna 4:e April 2017.

På dagen 12 år sedan jag och Emil blev tillsammans. 

Kommer ihåg när Emil brukade skjutsa runt mig i sin röda volvo som en äkta volvo-raggare, jag och mina kompisar brukade kolla på hans hockeymatcher och han hälsade på utanför Gudmundråskolan ibland på lunchen... eller när han "hade vägarna förbi" min handbollscup i Sundsvall. Minnen alltså. <3 Känns ändå inte SÅ himla länge sedan. Men ja, jag var 16 och gick i nian.....tyckte att Emil var galet gammal som skulle fylla 20 senare det året..... så en del har ju hänt sedan dess får man väl lov att säga, haha! Gymnasiet, studenten, flytt till Stockholm, examen, flytt till Sundsvall, husköp och flytt tillbaka till Kramfors... också en drös ungar på vägen då såklart ;-) Ups and downs  har det såklart varit, men det känns som att om vi klarat denna vinter så klarar vi allt tillsammans!

Hua vilken kämpig vinter det faktiskt har varit. Tänkte skriva "med facit i hand", men ärligt talat så har vi varit alldeles ypperligt medvetna om det under precis hela tiden. Hur jobbigt allt varit alltså. Det var definitivt ingen barnlek att få ett tredje barn... Det är fortfarande tufft på många sätt (myyyycket tuffare denna gång än att gå från 1 till 2 barn om ni frågar oss...) men nu känns det att det går åt rätt håll - vår, friskare tider och framför allt en lite större bebis. Som förhoppningsvis snart börjar sova bättre och som helt enkelt blir större och tåligare. Kom på mig själv här om dagen med att jag inte längre tror att han ska dö varje kväll längre... numera är det bara vid förkylning, vaccin, när han tippar omkull från sittande läge eller när han ska prova äta en mm-stor brödbit. Nej men skämt och sido, det går åt rätt håll även för mig, trots att jag nog alltid kommer vara en alldeles FÖR hispig mamma när det kommer till Axel - vilket tyvärr förstås går ut över hela familjen... (Edit: Jag skulle ALDRIG drömma om att inte vaccinera barnen - blir SÅ provocerad av de som väljer detta, men liks förbaskat är jag varje gång säker på att Axel kommer få diverse biverkningar osv.... hehe. Tack och lov är jag ändå medveten om mina hjärnspöken.)

Njaa vilket klagoinlägg detta blev, var ju inte alls meningen! Jag ville egentligen hylla min älskade Emil som står ut med mina egenheter, jag är så himla glad i honom och hoppas att vi får mååååånga många fler år tillsammans och med vår lilla stora familj. Älskar livet med honom och barnen och ser även fram emot allt han och jag har kvar att upptäcka när barnen flugit ut om sisådär 20 år :-D Min snälla, roliga och fina Emil.

------------

Med det sagt har vi haft en rätt så vanlig "sketen tisdag". Mitt humör har inte alls varit med mig, trots att vi haft kanonväder och egentligen inte haft någonting alls att klaga på.... men ibland får man väl helt enkelt ha sådana dagar och vara glad när man får lämna dem bakom sig ;-) Fick mig iallafall en promenad i solskenet (UTAN jacka!!) med alla barnen in till BVC... Axel ligger mitt på kurvan på både vikt och längd och dessutom fick han mässlings-vaccinet i förtid, så det känns tryggt även om jag som ovan nämnt nu bara väntar på diverse allergiska reaktioner och biverkningar :-(( Förmodligen det som spökar och drar ner mitt humör idag... 

Jaja, nu sover lilleman och tjejerna tittar på barnprogram och ska nu få borsta tänderna här i soffan innan läggdags. Och sen ska jag bara ta kväll med en ruta mörk choklad och glo på TV:n, om inte Axel vaknar sjuttioelva gånger som han gjorde igårkväll då..... hrms. ;-) Säger god kväll och hejdå med en bild på Agnes, när hon fick se att de skulle få en vår-glass idag, fast det BARA VAR TISDAG, haha!

Ha det gott!