Agnes i sin nya hjälm. Tjejen som brukar nobba alla typer av huvudbonader välkomnade denna med bravur efter att pappa förklarat att alla barn på dagis har sådana. Sedan dess vill Agnes inte alls ta av den och skulle kunna sova i den ;)
Känner att en uppdatering om vår coola brud är på sin plats nu. Agnes Lill är verkligen i sitt esse och är överallt och ingenstans hela tiden för tillfället. :D Efter en ganska jobbig tid med mycket frustration för denna dam känns det som att vi kommit ut ur en tunnel just nu. Hon sjunger egna låtar och babblar på dagarna i ända, också tittar hon menande på oss för att få svar. Skulle ljuga om jag sa att vi förstår allt hon säger, men fler och fler ord faller på plats och ger en helhet tillsammans hela tiden. Häromdagen var vi och tittade på hästarna och konstaterade att dom hade jacka (täcke) på sig, och när vi är påväg därifrån sitter Agnes på bobben och sjunger "hästeeeeeeeeeeeeen, jaaackaaaa..." om och om igen :D En annan sak är att Agnes står bakom och borstar ens hår, håller sin lilla hand på ens huvud och tittar fram och frågar: "Äle bla? Ja" med VÄRLDENS sötaste röst.
När hon ikväll såg en bild på kusin Christoffer sprang hon runt här hemma och ropade "Ääää Stoffe???? ÅÅÅM!!!!" (koooom). En annan kompis Agnes pratar mycket om nu är lilla Meiya, som Agnes kallar alla sina dockor för samt alla bebiskort på sig själv. Haha :D Agnes har även lärt sig ordet arg och dess innebörd ur sin känslobok och försöker ibland härma den arga fågeln genom att rynka ihop hela ansiktet, dock spricker hon snabbt ut i ett stort leende istället. Om jag skäller på Agnes svarar Agnes: "Mamma aaaarjj", och då är det omöjligt att fortsätta vara arg kan jag lova. :)
Vi har ju som ni omöjligt nu kan missa även flyttat, och det jobbigaste med flytten var att slita upp Agnes från hennes trygghet på dagis, men nu är det gjort och hon har i veckan börjat skolas in på sitt nya. Som verkar vara helt fantastiskt. Stora ytor, stor gård, blandade åldrar på barnen, massa utelek, bra pedagoger... och som pricken över i så har det gått hur bra som helst för Agnes. Det går om möjligt ännu bättre än första inskolningen och det är en sten som lättar från ens axlar.
Älskade, roliga, tokiga Agnes. En riktig liten spexare har du blivit och det är så roligt att få höra vad du tänker på på ett nytt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar