Det verkar som att solen aldrig når, längre än dit min Agnes går ;)

Jag älskar den här tjejen här nedanför mer och mer för varje dag. Man tror inte det är möjligt och jag sitter som ett fån på lunchen på jobbet och tittar på filmklipp och bilder på mitt skrutt och längtar ihjäl mig efter henne. Hon är så himla rolig nu i allt hon säger och gör. Den här hösten har verkligen varit ett mörker på många sätt, och hade vi inte haft vår lilla solstråle som lyser upp mörkaste mörker vet jag inte hur man hade fått dagarna att gå. Nu ser man iallafall ett ljus i tunneln förhoppningsvis och snart är det ju fasiken dags för årets mysigaste månad!