Bilder som är nån vecka gamla, lillskrot somnade då i min famn och de händer ju inte ofta nu för tiden...
God morgon, säger en dödstrött Hanna som gärna skulle sova så skönt som A gör på bilderna här uppe.
Har ett litet superförkylt skrutt här hemma nämligen. Hon som var rätt så pigg igår på dagen har inatt (precis som natten till igår) vaknat en gång i kvarten med hosta och snor i mängder så det får bli hemmadag på henne idag också. Är ju så svårt för henne att ta det lugnt bland alla barnen på dagis så då blir det spring spring spring hela dagen och hosta hosta hosta och smitta smitta smitta.
På tal om dagis så älskar Agnes verkligen sitt nya, och jag och Emil är så glada och tacksamma för det. Kändes så jobbigt att slita upp henne från det gamla och sätta henne på ett nytt men det gick verkligen helt smärtfritt och vi trivs alla tre bättre på det här nya! Eftersom jag jobbar sent och har lång väg att pendla är A alltid ensam kvar på dagis de veckor jag hämtar henne, men då sitter hon med sin fröken och pusslar, läser eller har fruktstund. Jag som har dåligt samvete att Agnes är kvar ända till 17:30 tror egentligen inte jag behöver ha det då A verkar älska att få den stunden helt själv med fröken och vill aldrig gå hem när jag kommer utan säger som sagt bara "Popp, mamma gå!" ;) (Till saken hör ju även att de dagar hon hämtas 17:30 börjar hon alltid 10:30 eller 13:30, så sådana monsterdagar är det egentligen inte!)
Är för övrigt så häftigt att se hur mycket hon lär sig hela tiden där. Nu är det alltid påklädning SJÄLV (med lite smyg-assistans, hihi) som gäller. Agnes lägger ut overallen som hon lärt sig på dagis och sticker in sina små ben i benen, upp och hoppa och in med armarna. Är man för snabb att vara framme och hjälpa innan hon hunnit försöka själv så ryter hon: AGNES SJÄLV! Skorna är en peace of cake och det är ofta man haffar henne här hemma med dom på i full färd att gå ut genom ytterdörren, eller åtminstone göra buset att öppna dörren och sticka ut huvudet, för hon vågar som tur är inte riktigt gå ut helt själv än. Och sist jag var på dagis och hämtade och Agnes fått färg på armen och hon såg det så rusade hon in på toaletten, upp på pallen och började tvätta av armen på eget initiativ. Efteråt fram med pappersservetterna för att torka sig. Låter såklart som självklarheter för oss vuxna men är så häftigt att se att även en liten minimänniska kan dra de slutsatserna och själv planera för allt som ska göras.
Sen är det ju alla kompisar på dagis! Man får intrycket av att de har så härlig stämning mellan barnen och stor-barna verkar vara så snälla med de små och hjälpa dem. Emil berättade att en gång när han hämtade var det en kille i 4 års-åldern som ropade: "Är du Agnes pappa? Jag tycker hon är så himla söt.", och nu sist lät det från en annan stor-kille: "Agnes pappa! Det är så kul när Agnes är här, hon är så rolig att vara med!". Haha, oj oj vilket gott skratt vi fick åt det. Man önskar man kunde vara en fluga på väggen för jag skulle vilja veta på vilket sätt andra barn tycker att Agnes är rolig att vara med... Tänk att hon har sitt egna lilla liv där :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar