Lovely Sunday

Vad kul det är när man vaknar på uselt humör (iofs gör jag typ alltid det, blir inte glad förrän jag fått min frukost, hehe) och tror att det kommer bli en riktig skitdag, men att den istället utvecklar sig till världens härligaste!! Så var det idag för mig. Hade inga planer för dagen, det var tråk-mulet ute, jag var irriterad för att det var stökigt hemma osv osv.... Men sen när vi kom ut och det var sådär härligt "aprilvarmt" och friskt mulet då solen inte känns helt långt borta ändå (och det var den inte, den kom senare på dagen faktiskt!). Agnes var så himla glad och duktig på att gå och tyckte att allt vi hittade på var så kul, det kändes så himla roligt att göra saker med henne helt enkelt. Och när hon är glad så är ju oundvikligen jag och Emil också riktigt glada. Att planera framtiden känns också så spännande och kul, vilket jag och Emil gjorde typ hela promenaden.. 

Näe nog surrat, här kommer en bildbomb från vår härliga dag, varav majoriteten inte helt ovanligt är på vår underbara dotter: 

Gick till Aspuddsparken för att titta på djur, sist jag och Agnes var där var med Felicia och Elias, och det var en "sådär kul" utflykt kan man säga.... he he. Gråtande barn, kalla fingrar och iskalla vindar! Idag var det mycket varmare och en gladare dotter som jag och Emil var där med :)

Allt klaffade och efter en halvtimmes förmiddagsvila i vagnen vaknade Agnes precis när vi kom fram till djuren. Oj vad mycket det var att titta på, både barn och djur!

Stora ögon spanade in kaninerna och getterna. 

Tyckte att vi måste gå in och hälsa på djuren, men när Emil såg getterna kom han på att han var alldeles för allergisk för att klättra in... Fegis ;-) Fast dom är lite läskiga, sprang runt och nos-stångade på alla gosigoskaniner. Agnes tyckte också att dom var ganska läskiga och ville komma upp i min famn såfort getterna kom i närheten!

Vi gick till de gosiga kaninerna för att klappa. Dom var mycket mysigare tyckte vi.

Vet inte vem som är lyckligast, jag eller Agnes?? Haha, jag ÄLSKAR kaniner. Emil har alltid lovat mig att vi ska ha en kanin när vi väl flyttar till hus ;-)

Agnes blev lite rädd för kaninerna också efter att hon klappat dem och tyckte nog att det var bäst att spana på alla djur på avstånd. Sedan fick hon komma ut till sin kära pappa igen och dom tog en promenad bort till....

....hästarna!

 

Agnes har blivit så duktig på att gå, och skorna som hon fick igår sitter verkligen som ett smäck på hennes små fötter. Så stadiga och bra! Dock så blir vi lite galna på henne. Hon vågar inte släppa oss och ta steg själv även fast hon är så himla stadig och lätt skulle klara det. Meen, vi ser det som att hon är duktigt försiktig (och absolut inte feg, hihi!), vilket är ganska bra med tanke på att det inte blir alltför många vurpor på näsan. (Dock två krokiga ryggar på mamman och pappan som alltid får gå halvböjda nu för tiden...)

"Hej vare går!"

Sen blev det promenad till Liljeholmen där vi skulla äta lunch. Måste bara säga att jag älskar vår vagn, så bra att man kan vända den hur som helst. Skulle aldrig klara att alltid ha Agnes framåtvänd, men ibland blir hon även sjukt rastlös på att bara se mamma eller pappa och då är det perfekt att kunna vända på den tillfälligt, som idag t ex :) 

En typisk bus-min från Agnes, också hennes söta "födelsedagspresentsoutfit". Coola Adidas-strumporna fick hon av pappa och Ella och svamp-brallorna och koftan av Leif och Anette. Sötan :) 

En dag som denna så vägrade Agnes sin lax-lunch. Mamma (ej, ja - jag alltså... kallar mig själv för mamma mest hela tiden numera?!) sökte efter frukt i väskan men hittade ett russinpaket som måste ligga där sedan Agnes kalas, ja - varför inte, tänkte vi och lät Agnes smaka för första gången!

MMMM-MMMMM-MMMMM...... det  var GOTT! Här har vi framtidens "lördagsgodis" kom vi fram till ;-) Förutom russin fick Agnes en annan favorit till lunch - klementin! Oj oj oj, vilken lyx, vem vill äta lax när man får det istället liksom? 

Efter lunchen så gick vi förbi fruktparken för att leka lite till. Agnes styrde stegen mot ett "päronhus" där jag släppte henne så hon fick stå själv. Hon har kommit in i världens prat-spurt nu också och babblar med både oss och andra barn. När hon stod där stödd mot päronhuset så upptäckte hon att det stod en 2-3-åring vid päronet också, så vi hör henne börja "agliaboadoodo":a till det där barnet. "Åh vad gulligt" säger jag till Emil, "dom pratar med varandra". Också går 2-3-åringens svar fram till oss: "DET ÄR MITT PÄRON!", varpå han tittar argt och kaxigt på Agnes, som i sin tur fortsätter med med sina söta små ord. 2-3-åringen tittar surare och surare på Agnes, och för en sekund trodde jag att han skulle slå/knuffa bort Agnes. Under den där sekunden blev jag så arg på 2-3-åringen att jag hade lust att gå fram och knuffa bort honom! Men som tur var så rörde han inte Agnes utan gick bara surt därifrån, kvar stod en söt glad Agnes med sina "agliagliagli" hängande i luften efter den dumma ungen....... Ja ni hör, högstadieintrigerna are since long gone.... Nu börjar lekparks/dagisintrigerna - Mycket värre! ;-)